En sammanställning av nyckelsiffror och bakgrund som visar varför trygghetssystemet behöver moderniseras. Samtliga siffror är hämtade från offentliga källor — se referenslistan nedan.
personer i Sverige beräknas vara aktiva i gig- och plattformsekonomin. [1]
personer — cirka 2 % av arbetskraften — arbetar via digitala plattformar enligt Riksdagens uppskattning. [2]
var den genomsnittliga ökningen av antalet egenanställda i Sverige 2011–2016 (då ≈ 34 000 personer). [3]
året Frilans Finans grundades — idag Sveriges största egenanställningsföretag. [4]
helårspersoner i åldern 20–64 år försörjdes av sociala ersättningar och bidrag 2024 — 12,3 % av befolkningen. [5]
större reformer av socialförsäkringen har gjorts för att fullt ut omfatta uppdragsekonomin.
Obs: Begreppen ”frilansare”, ”egenanställd”, ”gig-arbetare” och ”kombinatör” överlappar och mäts olika i olika källor — exakta tal varierar därför mellan studier. Vi har valt siffror från de mest aktuella publika rapporterna.
Sverige har en växande andel personer som inte har en klassisk tillsvidareanställning. De jobbar via uppdrag, korta kontrakt, egenanställning eller eget företag. Trots det baseras a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring fortfarande på antagandet om en stabil månadslön från en arbetsgivare.[8][9]
Den som kombinerar deltidsanställning med uppdrag eller eget företagande behandlas ofta som två halva personer — inte en hel. Företagarna kallade dem redan 2012 för ”de osynliga kombinatörerna” och konstaterade att de är fler än personerna som enbart driver företag.[6]
När arbetsmarknaden ställer om kommer många nya kompetenser att levereras av frilansare och konsulter. Plattforms- och gig-arbetet växer snabbt men det rättsliga skyddet hänger inte med, vilket bland annat IFAU konstaterar i sin rapport om arbetstagarbegreppet.[7]
